tisdag 28 juli 2015

Strange magic

Den här texten innehåller nog en del spoilers, så den som är känslig för sånt ska kanske se det tredje avsnittet innan du läser.

Jonathan Strange & Mr Norell är en underlig serie. Det skrev jag efter det andra avsnittet och det skriver jag nu efter det tredje. Strange är ett passande namn. Även om just Jonathan inte är så jättekonstig. Han är mest en duktig magiker som kanske ibland är lite väl oförsiktig. Det är till exempel inte skitsmidigt att väcka döda italienska legosoldater till liv utan att veta hur han ska få död
på dem igen. Vi bjöds nämligen på lite zombies i det här avsnittet. Det kändes lite onödigt. De hade kunnat vakna till l iv men de hade inte behövt vandra runt som något från Walking Dead och prata vässande. Det passade inte riktigt in i denna annars så stramt engelska produktion. Men vad coolt det var när han spottade dem i munnen och de slutade tala en dialekt från helvetet och bytte till italienska. 

Vi fick se en del coola grejer från kriget. Bland annat byggde Strange en väg rakt genom landskapet som rullade ut sig framför hans fötter. Han försökte också flytta en skog. Det gick mindre bra. Vad jag minns från böckerna så flyttade han landskap hit och dit men det kanske inte hade funkat på TV riktigt. Annars är det finaste från kriget på den Iberiska halvön alla de snygga engelska uniformerna. Vilka mästerverk. Men vad lätt det måste varit att sikta på de där röda måltavlorna. 

Även om stora delar av avsnittet ägnades åt kriget så var det för lite i jämförelse med hela affären med Lady Pole och The Gentleman. Det är, som jag skrivit förr, lite läskigt och inte speciellt intressant. Jag blir mest deppig över sättet de behandlar Lady Pole. Hon sitter fastlåst i en stol hela dagarna. Även om avslutningen när hon tagit sig loss och gett sig ut på jakt efter Mr Norell var riktigt spännande. Arabella Strange dras också djupare och djupare in i The Gentlemans nät. Han dyker upp bredvid henne och hon reagerar knappt. Jag kan tycka att om någon plötsligt sitter bredvid än när man själv sitter inomhus så skulle man bli lite förskräckt. Men hon verkar mest bli lite irriterad. Jag antar att hon förstått att han är en magisk varelse. Han är också kär i henne. Det har varit tydligt och blev extra tydligt när han bad henne om något i utbyte mot att han kunde bota Lady Pole. Men hon svarade bara att de inte bör ses igen utan Jonathan närvarande. Det är deppigt att hon dras in i det där. Hon är en så sympatisk karaktär.

Mr Drawlight
Slutligen har jag några iakttagelser. 

Mr Drawlight som är personen som introducerar Mr Norell till Londons societet och som allmänt försöker påverka där han kan är en karaktär väldigt lik Lord Varys i Game of Thrones. De spelas på samma sätt, lite lömskt men älskvärt, och har ungefär samma funktion som informatörer och spindlar i nätet. 

De har lyckats få Ronan Vibert som spelar Lord Wellington att vara väldigt lik den historiska personen (som han avbildats). Håret är likadant och ansiktet snarlikt. Snyggt jobbat. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...