måndag 29 juni 2015

Jonathan Strange & Mr. Norell

Jag har tidigare skrivit att det ar oklart när den av mig hett efterlängtade serien Jonathan Stränge & Mr. Norell skulle komma. Döm därför av min förvåning när det visade sig att första avsnitten kom 17 maj. Helt utan att varken jag eller Annie märkte något. Oerhört pinsamt.


Men nu när detta kommit till vår kännedom så har jag naturligtvis tagit mig an serien. Men sommaren är, som alla vet, inte den tid på året då tiden räcker till som bäst. Tvärtom. Att klämma in entimmesavsnitt mellan allt annat gött är lite svårt. Därför kommer jag nu skriva om första avsnittet för att följa upp med mer om resten av serien senare.

Det första avsnittet var fantastiskt. Det var några år sen jag läste boken med samma titel på vilken serien är baserad. Men känslan av Susanna Clarkes bok som jag bär med mig speglades perfekt i avsnittet. Tempot var lugnt, sävligt, snudd på långsamt. Precis som i boken. Det invecklade samspelet mellan Englands gentlemän fångades exakt som i boken och Mr. Norell är på pricken den karaktär jag minns honom som. Torr, lite arrogant, samtidigt osäker och svårmodig. Jonathan Stränge å andra sidan är viril, lite fåfäng och en kringflackande själ. Han ha svårt att få ordning på sitt liv men tar varje chans till enkel framgång. Så också när han ger sig på magi och lyckas direkt.

För serien handlar om magi. Premissen är att magi en gång har funnits i England och att den nu har återförts till ön av två män vars syn på magi, livet och samhället skiljer sig på alla punkter. Samtidigt ligger England i krig med Napoleons Frankrike och magi skulle kunna vara ett verktyg i konflikten. Men dessvärre har magin dåligt rykte. Det är bara bondfångeri på Londons gator anser de flesta.

I det första avsnittet får vi se magi från båda parter. Mr. Norell får stenstatyerna i Yorks katedral att tala i riktig Doctor Who-anda och Jonathan Stränge lyckas skapa en spegel i vilken han kan se sin fiende. I slutet av avsnittet lyckas Mr. Norell dessutom väcka en flicka från det döda och kalla fram en gentleman från en annan dimension. Det är skönt. Magin döljs inte i dunkel och vi slipper tvivla. Den finns där, den fungerar och det enda vi behöver vara oroliga över är dess konsekvenser. Och konsekvenserna kommer nog bli svåra. Jag minns inte helt vad som händer i boken. Men när The Gentleman (från andra sidan) dyker upp så börjar jag ana oråd.

Det enda serien inte fångar från boken är bokens osedvanligt flitiga användning av fotnoter. På var och varannan sida har Clarke lagt in en fotnot där hon förklarar olika namn och fenomen som nämns i berättelsen. Det är en viktig del av boken charm. Den fungerar som en påhittad faktabok om magins historia. Något som, av förklarliga skäl, serien inte lyckas förmedla. Jag vet inte hur det skulle ha gått till. Möjligen genom att bryta in med tolkning heads i stil med dokumentärer. Men det hade blivit skitkonstigt. Så kanske gjorde de rätt i att inte ta med allt.

Om man ska tro trailern för serien så kommer det bli betydligt mer action senare. Jag var orolig att de hade gjort om historien till någon typ av spännande hjältesaga med en 1800-talets Indiana Jones som ska slåss mot fransmän. Men så verkar det inte vara. Istället är det den torra brittiska eliten (eller egentligen folket strax under aristokratin, dvs. köpmän, politiker och akademiker) som porträtteras i en en stilig alternativ historiebeskrivning. Och jag som är svag för kostymdraman älskar det naturligtvis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...