lördag 2 maj 2015

Slutet av Parks and Recreation - igen

Det är bara två månader sedan Annie skrev om det sista avsnittet av Parks and Recreation. Men nu har även jag sett alla avsnitt och tänkte därför dela med mig av mina tankar.

Sista säsongen såg vi på en kväll. Det är en ganska kort säsong så det var inte så farligt länge. Sex timmar typ. Och det var härliga sex timmar.

Den sista säsongen utspelar sig 2017. Lesslie är regionchef över de amerikanska nationalparkerna och  lever livet tillsammans med Ben. Allt hade varit frid och fröjd om det inte varit för det på ytan softa men i grunden onda IT-företaget Gryzzl vill bygga ett huvudkontor på samma plats som Lesslie är fast besluten att låta utnämna till nationalpark. Hela säsongen kretsar kring den här konflikten och ni kan ju gissa vem som vinner.

Det är roligt att handlingen är förlagd till framtiden. Framför allt är det fantastiskt med alla skämt om populärkulturella händelser som inte ägt rum än. Till exempel castingen för rollen som Jason Bourne i den efterlängtade uppföljaren eller tanken på hur stilig Ben var när den nya Star Wars-filmen släpptes. Det går at relatera utan att ha en aning. Mycket imponerande.

Men framförallt är det en vacker avslutning på en fantastisk serie. Flera avsnitt denna sista säsong lockade fram en tår eller två och det blev som en lång present till alla fans som önskar karaktärerna alla lycka. För lyckliga blir de, allihop. Det får vi se i det sista avsnittet som till stora delar utspelar sig ännu längre fram i tiden.

Jag hade kunnat sitta här och hylla Parks and Recreation hur länge som helst men jag tänker nöja mig med några sista rader. Seriens största tillgång är värmen. Den sprudlar av entusiasm. Mycket tack vara det lysande skådespeleri som Amy Poehler bjuder på. Hon har lyckats skapa en karaktär i Lesslie Knope som är precis lagom jobbig och som inte går att låta bli att älska (om ändå hennes bror var lika duktig i Welcome to Sweden). Och resten av ensemblen är också hur bra som helst. Varje skådespelare har lyckats fånga sin karaktär och dess egenheter på ett perfekt sätt. Det blir varken platt eller överdrivet. Dessutom är humorn i serien genial. Jag har aldrig skrattat så mycket som till den här serien och ingen serie har bjudit på så många minnesvärda one-liners.

Det var det. Kanske återkommer vi någon gång. Men nu lämnar vi Parks and Recreation bakom oss.

Bye bye, Li´l Sebastian. I miss you in the saddest fashion. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...