torsdag 8 januari 2015

The West Wing blir allt bättre

Vi har nu tagit oss igenom drygt halva den sjätte säsongen av The West Wing. Det betyder att vi har knappt en och en halv säsong kvar. Och efter att ha doppat lite i säsong fem så har det tagit fart igen.

Jag gillar verkligen att följa primärvalskampanjerna. Det är så intressant att se hur kandidaterna slits mellan publikfieri och ideologi. Hur politiskt övertygelse för stå tillbaka för vad väljarna i New Hampshire vill ha. Det är också kul att vi får följa fler kandidater och det intressanta med att partikamrater strider mot varandra i offentligheten. Det är så väsenskilt från hur vi har det i Sverige. Tänk om Anna Kindberg Batra behövde finansiera smutskastningskampanjer mot andra moderater för
att bli deras partiledare. Vad annorlunda det hade varit.

Det är också kul att vi får följa primärvalskampanjerna parallellt med presidentarbetet i Vita huset. Jag har ocft funderat på hur det är att vara president den sista tiden när de inte längre behöver oroa sig för några val. Det måste vara lockande att bara balla ur och köra sitt eget race. Ungefär som Obama verkar göra nu. Tyvärr verkar administrationen i seriens västra flygel falla samman allt mer. Presidenten är sjuk, Toby är argare än någonsin och C-J har lots svårt att fylla skorna som chief of staff. Det är inte så kul att se. Jag föredrar därför de avsnitt som bara handlar om primärvalet. Men samtidigt är det skönt med variationen.

Det ska bli spännande att se vem som vinner. Jag vet inte vem jag hejar på. Russel är inte så sympatisk med jag gillar Will och Donna. Santos verkar ha bra åsikter men Josh har blivit så arg och tråkig. Jaja, så länge det inte blir en republikan som vinner hela alltihop så är jag nöjd.

Vi anar slutet på vårt Vita huset-äventyr. Det ska bli både sorgligt och skönt när det är över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...