onsdag 10 december 2014

Näst sista avsnittet av The Newsroom, någonsin

Senast jag skrev om The Newsroom så konstaterade jag att den här säsongen blir bättre om vi bortser från att det inte är med så mycket nyheter utan handlar mer om andra grejer. Och det funkade det här avsnittet också. När jag valde att inte bli superarg över att Snowden-fallet bara var ett sätt att sätta Jim och Maggie bredvid varandra utan istället njöt av dramat så var det riktigt härlig. Jag återkommer till Jim och Maggie.

Först vill jag kommentera Will och hans fängelsetid. Det var lite av en chock när de hoppade fram 52 dagar och han forfarande satt där. Men det var intressant att höra hans samtal med medgången. Jag tycker att det var ett intressant sätt att belysa diskussionen om östkustelitismen. Ofta illustreras det med någon Tea Party-aktivist som själv tillhör eliten i Texas (eller valfri annan delstat söder och väster om New York). Men nu fick vi se en annan typ av galning. Jag tyckte det var intressant. Jag vet inte om jag behöver skämmas nu men var det någon mer än jag som inte fattade att Will cellkamrat var en hallucination av hans pappa? Jag fattade inte det förrän jag läste det i efterhand. Jaja.

Sen har vi Dons samtal med Mary. Ämnet var att Mary påstod att hon blivit våldtagen och har valt att hänga ut de två unga män som hon påstår gjorde det på en hemsida. Och om du reagerade på mitt ordval här och tänkte att jag antyder att hon ljuger så lyckades jag fånga känslan i samtalet. Det var nämligen lite skumt. Don tog på sig rollen som den som skulle ifrågasätta Mary. Och såklart ska bevisbördan ligga på åklagaren och vi ska såklart inte döma oskyldiga. Men Don, och serien, tog så tydlig ställning för de stackars utpekade männen att det blev lite konstigt. Jag tänker inte kommentera det mer utan länkar istället hit. Gå in och läs reaktionerna.

Men det var en annan grej som stör mig. Och jag ska erkänna här att jag inte riktigt såg den här kopplingen innan jag läste den i The Atlantic (klicka fram en sida för att läsa det här resonemanget). Det värsta var sättet på vilket mannen Don framställdes som en stabil, vis och kraftfull reporter som kan allt om allt. Mary blev en hysterisk tjej som inte förstår allvaret i det hon håller på med. Det är osnyggt.

Och utan att trivialisera det ovanstående så vill jag ändå gå tillbaka till Jim och Maggie. Jag vet att jag inte har många med mig här. Men jag är glad som fan. Det är något med Jim och Maggie som klickar för mig. Så ska det vara och det är goa tider.


Och så slutligen. Fy fucking fan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...