lördag 8 november 2014

Downton Abbey: Men det skulle ju vara gött

Det skulle ju vara gött och trevligt. Inte sluta i katastrof och onda tider.

Downton Abbey har tagit ett steg tillbaka till tiden då allt sög. Polisen börjat lägga ihop allt mer pusselbitar om Bates inblandning i mr Greens död. Det är inte alls roligt. Det var fruktansvärt när Bates satt i fängelse. Allt sög och jag ville bara sluta titta. Men så släpptes han och allt blev underbart. Tills alla våra favoriter började dö hej vilt och allt sög igen.

Och så nu detta. Nu detta med tälten Bricker. Jävla pajas. Eller ja. Han verkar rätt trevlig, lite väl
uppenbar bara. Han måste sluta flörta med Lord Granthams hund. Eller det var åtminstone så lorden uttryckte det i ett tidigare avsnitt. De senare avsnitten har det varit allt mer uppenbart att det inte är konst Simon Bricker är intresserad av utan huset lady. Det är hundra procent deppigt. Inte så att jag inte unnar Cora lite spänning. Robert är ju allt annat än go numera. Han är tvärtom rätt seg och ger henne inte speciellt mycket att säga till om. Men det är ädå deppigt eftersom lady Grantham inte riktigt verkar fatta allvaret i Brickers svärmerier. Förrän nu då. Och nu är det för sent.

Jag och Annie satt med varsin kudde och skrek rakt ut när vi såg att lorden närmade sig. Annie var till och med tvungen att pausa lite för att samla kraft innan vi tittade klart. Fy fan. Fy fan. Och det var vidrigt att se Roberts stela min och totala ignorering under cocktailpartyt i avsnittets slut. Jag hatade varje sekund.

Det skulle ju vara gött. Det skulle ju vara nice.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...