tisdag 14 oktober 2014

Please Like Me är slut

Men det är bara slut för den här säsongen. Josh Thomas har skickat in manus för en ny säsong som kommer under 2015. Och vilken tur det är. För vi vill ha mer. Please Like Me är i klass med Friday Night Dinner eller Twenty Twelve. Det vill säga helt genialt.

Få serier får mig att skratta så gott som den här. Det är en fantastisk humor rakt igenom. Men helt utan punchlines. Det är inga upplagda skämt som i klassiska sitcoms och heller inga skruvade karaktärer eller konstiga miljöer som ska vara roliga i sig själva. Istället är det en serie som visar upp vardagens komik. Om vi nu kan kalla det liv de lever för vardag.

Samtidigt, som jag skrivit förut, så finns det ett stort mörker. Stora delar av den här andra säsongen utspelar sig på ett boende för människor med psykiska problem. Och det är allt annat än muntert. Men ändå är det roligt, men utan att vara plumpt.



Egentligen finns det inte så mycket mer att säga. Jag hade kunnat ta er igenom säsongen och öst beröm över varje scen men jag låter er se själva. Jag är säker på att de flesta kommer stämma in i min hyllningskör. Men en scen vill jag ändå lyfta fram speciellt. Och det är inledningsscenen i det sjunde avsnittet där vinjetten uteblir och ersätts av att Joshs mamma sjunger samma låt. När jag såg det ställde jag mig upp och jublade över ett av de mest fantastiska ögonblick jag sett på TV. Det var genialt, rakt igenom. Precis som resten av både den här och den första säsongen av Please Like Me.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...