torsdag 17 april 2014

Annies tredje säsong av Game of Thrones


Det tog mig en helg att kolla på de två första säsongern av Game of Thrones och det tog mig nästan två veckor att sen tredje. Betyder det att jag inte tyckte att den tredje säsongen var lika bra? Nja, kanske lite åt det hållet. Lite av handlingen var kanske lite platt medan andra delar briljerar med än vanligt. Men mest beror det på att jag ville dra ut på den lite. Njuta lite mer av varje avsnitt än vad jag gjorde under den där kompakta helgen. Minnas lite mer från varje specifikt avsnitt så allt inte blev en gröt. Nu är allt ändå grötigt, kom igen vi snackar Game of Thrones, gröt och the grötiest så att säga. Men jag har hunnit fundera lite mer mellan varje avsnitt vilket har gett upplevelsen ett lyft för mig. Så, mindre om mig, mer om den tredje säsongen!


Briljanta delar av den tredje säsongen:
Jaime/Brienne: Njöt varje gång de var med. Lite underligt i början och sen växte deras vänskap och blev tillslut fullkomlig. Jag tror inte de kommer kunna släppa varandra under den fjärde säsongen. Längtar till svartsjukedramat med Cersei, det kommer bli otroligt humoristisk och antagligen bestå av riktigt smarta kommentarer. Mer av dem i nästa säsong. Love it!

Sansa/Tyrion: Jag hade aldrig kunnat se att dem skulle gifta sig. Vilken chock. Men de växer också, både för varandra och karaktärerna var för sig. Hoppas Sansa hittar tillbaka till sitt lite mer eldiga jag. Och att de åtminstone blir lite lyckliga tillsammans, de kan gräma sig tillsammans åtminstone.

The red wedding: Ni vet vad som händer och ni vet hur folk som inte läst böcker (jag) reagerar. Jag visste ju att det skulle bli ett blodigt bröllop under säsongen. Jag kopplade inte vilket. Sansa och Tyrions löpte på fint och sen glömde jag bort det. Så när nästa bröllop kom hade jag inte en tanke på att det var nu det kunde ske. Inte förrän dörrarna stängdes. Då. Herre! Jag grät som jag aldrig gråtit innan till någon serie. Det var som när Sybil dog i Downton fast tre gånger så mycket. Det fullkomligt gjorde ont i mig. Mammas sista blick var helt talade för hur jag kände mig. Men vilken briljant scen det är. Och Arya som får se detta. Briljant! Ingen serie hanterar död på ett så våldsamt men ändå fint sätt som GoT.
 
Platta delar av den tredje säsongen:
Jon Snow: Jag gillar handlingen med att han är bortom väggen och med Ygritte. Men hans karaktär känns lite mjäh. Något skaver lite, lite hela tiden. Denna handlingen skulle kunna vara den allra bästa men de tär lite stelt allting. Det är tur att Ygritte finns annars hade det varit helt ointressant. Nu hoppas jag hon bär på ett litet snöbarn så det blir nytt liv i handlingen :)

Bran: AH, SÅ HIMLA TRÅKIGT! Vad jag hört ska vi se mer av detta under nästa säsong. Ingenting med denna handlingen eller karaktären är spännande nu. Förutom att han är familjen Starks högsta höns nu då. Grattis.

Stannis/Melisandre och hela den grejen: Palla dem mer nu. För mycket utrymme ges till dessa urtråkiga människor. 

Andra saker jag inte nämnt:
Danereys är verkligen på resa. Det är det som är hennes handling, hon reser och samlar en arme och befriar slavar på vägen. Gött för henne, lite för lite action för oss. Men jag hoppas det tar sig lite mer i den fjärde säsongen, att hon faktiskt får något annat att göra också. Eller att hon får ihop det med Jorah, det är okej också.

Arya och hunden gör ett otroligt bra team :) Där kommer det växa fram en fin vänskap ur allt hat.

Robb Starks ta dagen som den kommer mentalitet: Vad fan, hela familjen dog för att du trodde alla döttrarna i de två tornen var fula. Kom igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...