lördag 8 mars 2014

Vita Huset, första säsongen

Herregud.

Vilket slut på en säsong. Det är verkligen tur att vi kan hoppa direkt till nästa och inte behöver vänta ett år.


I början fattade vi ingenting. Allt gick i ett rasande tempo och det var helt omöjligt att hänga med. Men så började vi komma in i det och lärde känna karaktärerna och då började det gå bättre. Nu är det fantastiskt. Vita Huset är en klassiker och väl värd den titeln.

Vi ser Aaron Sorkin i lite fel ordning. Först såg vi The Newsroom för att sedan komma in på Studio 60 och först nu se Vita Huset. Och det är sig likt. Att filma dialog gående med kort repliker återkommer i alla tre serierna och det är fantastiskt. Även om det har tonats ner lite i The Newsroom. När en ser Vita Huset gäller det att inte ha ätit en för stadig middag precis innan, då bli sjösjukan total. Men det är snyggt. Tempot böljar på ett härligt sätt mellan långa samtalscener i ovala rummet och snabba ordväxlingar springandes i kontorslandskapet. Det ger ett liv till serien olika det mesta annat.

Ska jag säga något negativt så är det kanske hanteringen av plotlines. Ganska ofta händer det något spännande som aldrig får sin lösning. Ett exempel är skeppet som drabbades av orkanen. Vad hände med dem? Förliste de allihop? Och i så fall, varför är inte allt total kris efteråt? Sista avsnittet avslutades med en händelse som troligtvis inte kommer släppas men jag hoppas verkligen att vi inte hoppar sex månader framåt och att allt är frid och fröjd.

För vilket slut det var. Mästerligt upplagt med en bruten kronologi och fullständig ovisshet precis i slutet. Jag har ingen aning om hur det ska gå. Jag avslöjar inte mer för er som inte sett detta mästerverk än. Ni som redan har sett det vet vad jag pratar om. Dumt nog såg jag och Annie det här avsnittet precis innan vi skulle sova, dumt.

Det är också fantastiskt med vilken humor serien tar sig an olika politiska frågor. Det är allt från sponsorpengar för presidentkampanjer till don't ask don't tell. Det är också makalöst hur väl serien lyckas fånga sin samtid, och sin framtid. I något av de första avsnitten föreslår en av presidentens medarbetare att de ska titta mer på integritetsfrågor. Han förutspår att det kommer bli det nya millenniets stora politiska fråga. Och om vi bortser från terrorism så har han alldeles rätt. Intressant. Är Aaron Sorkin vår tids Jules Verne?

Nu ska vi ta oss an de resterande sex säsongerna. Jag har en känsla av att det kommer fortsätta vara precis lika underbart. Trots att Sorkin bara gör de första fyra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...