onsdag 5 mars 2014

Gästblogg: Gurras 80-tal del 1, MacGyver


Idag och imorgon gästbloggar vår mycket akademiska och härliga lundapolare Gustav. Han har den goda egenskapen att han snöar in sig totalt på saker. För en tid sedan var det serier från 80-talet och då skrev han två fina inlägg åt oss. Just nu jobbar han hårt med en uppsats om Wonder Women. Följ hans arbete på themostdangeroushuman.blogspot.se. Det är imponerande och inspirerande grejer. Över till Gustav.

MacGyver

Jag missade 80-talet med bara tio dagar – fan också! Eller det var kanske lika bra, nu tror jag 80-talet blivit en slags mytisk tid för mig. En tid då allt var möjligt! Pratande bilar, bazookas förklädda till bergsprängare och blåa jeans (shit va mycket blåa tighta jeans!!). En tid då allt verkade enkelt, bovarna var jääävligt onda och de goda kändes igen på deras catch-franceses och oundvikliga charm. 80talet var också årtiondet där detektiv-äventyrs-serien ruled supreme, en genre som karaktäriserades av enkla men action packade avsnitt med en ensam protagonist. Avsnitten har egentligen inget ”stor-narrativ” att tala om, varje avsnitt är alltså en guldklimp av sig själv! Formen etablerades egentligen redan av serier som Starsky and Hutch eller varför inte Wonder Woman, som båda gick mellan 1975 och 1979 - mycket action, lite karaktärsutveckling.
Om sanningen skall fram, så är de medvetet väldigt ytliga serier, med en tillsynes trivial agenda – men det är samtidigt det som är det underbara! Och på 80talet exploderade den här genren, kanske för att nu hade typ alla TV, eller för att det passade tiden med billiga lättskrivna serier som man kunde pumpa ut.
Det fina med att växa upp på 90talet sen var ju dock att serierna som gick i USA på 80talet äntligen migrerat hit till sverige! Jag kommer ihåg när jag gick i mellanstadiet och alla ens kompisar skyddade hem för att hinna se Rederiet eller vad det nu vad andra tittade på… då skynddade jag hem för att hinna se MacGyver! Sen dess har jag spenderat en pinsamt stor del av mitt liv på att utforska djungeln av 80tals serier, och jag hade tänk dela med mig av ett par som jag tycker är bäst!






Vi börjar med den självklara, MacGyver! Min hjälte och idol sen alltid. En filosof förklädd i en hemlig agents kropp! Har man inte sett MacGyver så känner säkert de flesta till serien ändå, det verkar ha blivit lite av en grej att skämta om hur fjantigt MacGyver är när han gör bomber av mikrovågsugnar, ett gem och lite bensin. Men jag lovar det är en mycket bättre serie än vad folk skämtar bort den som!
MacGyver var en amerikansk serie som gick i sju säsonger mellan 1985 och 1992, i huvudrollen som Angus MacGyver finner vi den fantastiska Richard Dean Andersson – en legend i sig själv, han gick efter MacGyver vidare till den episka serien Stargate SG1(men det är en egen historia). MacGyver är en slags ”hemlig agent”, men han jobbar inte för staten, utom han jobbar istället för ett företag som heter The Phoenix Foundation som sysslar med allt från att bevara urskog i Kanada till att utveckla missiler. MacGyver skickas sen på uppdrag av sin vän Pete och med hjälp av vetenskap, uppfinningsrikedom och humor löser han de mest svårlösta av situationer, allt från att jaga tjuvjägare till att infiltrera vapenfabriker i andra länder.
Men i kärnan av serien finns dels Richard Dean Anderssons fantaska person, men också  MacGyvers riktiga ”superkraft”: empati! Att bygga bomber av silvertejp och en hårsprays flaskor är bara action apparater, hans djupa empatiska förmåga samt en djup kärlek till livet och allt fint som finns där är det som egentligen driver serien framåt. Det tar sig framförallt uttryck i att MacGyver är pacifist, vegetarian och nykterist. Han tänker annars mycket på filosofiska problem, och kan på riktigt lära en mycket om livet.
Med det sagt är MacGyver nästan en pastisch av den perfekta amerikanska mannen, och han förkroppsligar mycket av de värden 80talet i sig själv eftersträvade. Och det är ju knappast en överdrift och säga att 80talet var besatt av 50talet och de traditionella värdena och ultra-simpla karaktärerna och de enkla distinktionerna av det onda och goda som rådde. Om vi kan låta oss, bara för en sekund, hänge oss till lite akademiskt babbel så; händer där något på 80talet, plötsligt har det moderna bytts ut till det postmoderna samhället och linjer mellan det onda och goda är inte så enkelt att urskilja. Till och med det som alltid varit det goda (USA) börjar se ut allt mer som den riktiga boven. Värden blir allt mer en grå-zon, och det skapar minst sagt ett traumatiskt kulturellt klimat. Därför har MacGyver något av ett ambivalent förhållande till staten och auktoritära regimer.
Det postmoderna är en strömning som framför allt karaktäriseras av en förvirring och rädsla, reglerna brytts upp och inget är längre sant. I början av alla fundamentala skiften och ideologiska
omvälvande så tar den ”nya” formen av det ”gamla”, som ett exempel när järnvägen först introducerades så tog sig vagnarna formen av hästdroskor, inte för att man inte kunde bygga vagnar så som vi känner dem idag, men för att det var det enda sättet de kunde förstås. När vi vant oss med det nya omvälvandet, oavsett om det är järnvägen eller det postmoderna så låter det sig ta sin ”äkta” form, den så kallade Urformen. Och i den nya förvirrande tiden letar vi efter något som man känner som är solitt, och där fyller 50talet en fantasi om ett stabilt samhälle, där män var män och traditionella värden regerade. Där fyller MacGyver den funktionen och hans baseballkort samlande och hans Chevrolet Nomad är uttryck för just den längtan efter stabila och enklare tider.
MacGyver är en serie som lyckas inkorporera en multitud av teman och ta oss genom en resa fylld av lösryckta äventyr, empati och vetenskap! Men som också tillåter oss att förstå vår egen samtid bättre, vi verkar själva stå inför en liknande korsning mellan ideologier och världsordningar som vi stod inför på 80talet. så kanske kan Angus MacGyver hjälpa oss in i nästa världsordning, second time around!

//gurra

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...