lördag 1 februari 2014

Den tomma likvagnen

Alla dessa små perfekta ögonblicken. Sherlock är äntligen tillbaka i svensk TV och efter melodifestivalen bänkade vi oss. Ett helt underbart avsnitt enligt mitt tycke. Det hade den perfekta balansen av crazy, animeringar, känslor och drama. Sherlock är utan tvekan det bästa som gått på tv på många många år.

Vår soffa var full med folk. En som sett hela säsong tre, en som inte sett något och Johan som sett nästan det allra första avsnittet. Alla satt som förtrollade. Själva fallet under avsnittet var kanske inget att hänga i julgranen men de var helt fantastiskt att handlingen runt omkring fick så himla mycket plats.

Och har ni sett detta eller?!

De är för lika! Amanda Abbington som spelar Mary och Katherine Parkinson som spelade Kitty. Sjukt, sjukt sjukt!

Det mest fantastiska var dock att Sherlock och Molly äntligen visade lite känslor. Jag vill se mer och vad det känns som att det kommer mer. Det lär ju inte hålla med killen och Sherlock har ju uppenbarligen sina känslor kvar. Det hoppas jag något innerligt på! Bra också att vi inte riktigt fick reda på hur Sherlock faktiskt gjorde. Och att ett av sätten slutade med en pussandes Moriarty och Sherlock, underbart!

Och vilket jäkla familjedrama det här är, värre än Brothers and Sisters. Utveckling kommer en annan dag :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...