tisdag 9 april 2013

Gästblogg: Tv-serier så mycket mer än bara skratt och gråt

Idag är det Minna som håller i pennan (tangentbordet) här på Seriesoffan. Hon skriver om hur en serie kan påverka människor och deras livsval. Är du sugen på att skriva för oss? Släng iväg ett mejl till seriesoffan@gmail.com  med din idé!

Hallå i stugorna!

Jag heter Minna och känner den här bloggens skapare och delar deras intresse för tv-serier. Jag följer nog inte lika många serier som dem, tror jag, men jag följer en hel del. Allt ifrån How I Met Your Mother till Glee via Nikita och Grey’s Anatomy. Grey’s Anatomy däremot är nog den bästa serien, min absoluta favorit. Jag kan inte annat än att älska det som Shonda Rhimes har skapat tillsammans med alla fantastiska skådespelare. Så när Annie bad mig skriva ett blogginlägg om Grey’s blev jag självfallet glad men sen blev det jobbigt då jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om för det finns så mycket.

Framförallt skulle jag kunna diskutera de olika karaktärerna mycket. Alla skulle till och med kunna få var sitt inlägg, tror jag. Jag skulle kunna skriva om saknade av Mark, Lexie, Addison och O’mally. I skrivande stund tror jag nog att jag tänker ändra inriktning på inlägget och hoppas på att Annie inte blir för upprörd.

För att förstå går vi tillbaka till 2009. Minna (jag) är 16 år och börjar på gymnasiet med ett mål, dröm och önskan, som har funnits sen jag var 4 år, att bli polis. Programmet jag gick var inriktat på att jobba med människor, framförallt inom räddningstjänsten, vården och såklart som polis. På kvällarna satt jag tillsammans med mamma klistrad framför 112 på liv och död, som ni kanske vet skildrar dessa typer av verksamhet här i Sverige. Men någonstans här under gymnasietiden upptäcker jag Grey’s Anatomy.
Jag är väl medveten om att Grey’s Anatomy är en serie och skildrar inte till 100% verkligheten. Men på något sätt påverkar det mig. Det händer en massa hela tiden i serien, rent medicinskt med massa fall, det är action, massa teknik, det räddas många liv men många går inte att rädda heller. Jag börjar blir mer intresserad av sjukhus och vården. Jag börjar kolla på en svensk serie Sjukhuset, som är som 112 på liv och död fast bara på sjukhus. Vilket förstärker intresset för sjukhus, vård och Grey’s Anatomy som i sin tur förstärker intresset. En enda stor positiv spiral börjar. Jag börjar tycka att besök på akuten är som ”studiebesök” och jag inser att jag älskar att vara i den miljön. Drömmen om att bli polis suddas sakta ut och ersätts av en stark önskad och dröm att jobba på ambulansen eller akuten.

För att korta ner historien lite så sitter jag nu i Jönköping i mitt korridorsrum och följer fortfarande Grey’s Anatomy med om en ett större intresse. Jag sitter fastklistrad varje vecka när jag fått dag i veckans avsnitt av Grey’s. Skillnaden är att jag numera pluggar till sjuksköterska och det ångrar jag inte för 5 öre. Och Grey’s Anatomy var en stor del till att jag valde den banan jag nu är inne på. Om snart 2 år är jag legitimerad sjuksköterska och kan själv vara med och rädda liv. Precis som Meredith och co. Grey’s Anatomy var min stora inspirations källa och det är det fortfarande. Jag tror jag har sett alla avsnitt minst 3 gånger, förutom den säsongen som pågår just nu.

Min poäng med hela detta inlägget är att tv-serier faktiskt kan påverka oss jättemycket och inte bara på det sättet att vi skrattar eller kanske lider med de olika karaktärerna i en serie. För mig har serien hjälpt mig hitta mitt kall i livet och när jag nu är på väg att uppfylla min dröm hjälper den faktiskt till med min utbildning. Det är påhittat jag vet och självklart att verkliga inspelningar från svenska sjukhus är mer verklighetstrogna men även Grey’s Anatomy skildrar verkliga situationer. Jag sitter i soffan och hänger med i det medicinska pratet, förstår, lär mig, inspireras samt ger mig en insikt om var och med vad jag kanske jag kan tänka mig att jobba senare i livet. Allt detta trots att det är fiction. Jag är inte säker att jag hade varit där jag är idag om inte skolan, 112 på liv och död, sjukhuset men framförallt Grey’s Anatomy hade påverkat mig så pass mycket som det gjort.

Nu hoppas jag att jag inte har tråkat ut er allt för mycket. Nu ska jag slänga mig i sängen och slå på ett gammalt avsnitt av Grey’s Anatomy i väntan på att få se vad som händer på Grey Sloan memorial hospital denna veckan.
Ha det fint, Minna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...