tisdag 27 november 2012

Starten på Grey's säsong 9

I söndags var jag på ett härligt deppigt humör och kände att det inte skulle göra någon skillnad att kolla på Grey's Anatomy. För att kunna kolla på serien måste man vara på ett speciellt humör. För många gånger har jag varit sugen på att gå ut på promenad, pluggat eller göra något annat vettigt, sen kollar man på Grey's och hela ens värld känns grå och hemskt. Livsgnistan försvinner helt enkelt. Bra typ av serie...

Men i söndags kunde det alltså kvitta lika. De fyra avsnitten jag såg, 2-5, var som att åka tillbaka i tiden. Tillbaka till när Grey's var riktigt bra. Draman var på topp, inte krystad och kärleksrelationerna inte var deppiga och mörka. Avsnitt två var kanske lite väl jobbigt och jag tyckte det var rätt svårt att hänga med i vilken tidsperiod vi höll till i. Före, under eller efter kraschen, rätt förvirrande!

De tre bästa scenerna från avsnittet, eller rättare sagt de scenerna som jag kommer att bära med mig till nästa gång det blir ett marathon av Grey. Maraton är helt klart det bästa sättet att konsumera serien!
A favor please :)
Crazy creepy psykopat från Bones hälsade på
Old dude och Christina
Älskar detta som håller på att hända här!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...