torsdag 6 september 2012

The Wire och samhället

En liten följetong om hur HBO jobbar och hur deras serier skapas kommer här på Seriesoffan. Alla texter, med lite modifikation, har jag skrivit i min sommarkurs om HBO.

Vilka argument för de olika sidorna förs fram i Dissent-debatten (en debatt om The Wire uppfyller kraven över det som serien vill förmedla) ? Vilka problem kan finnas med de respektive argumenten?

Atlas och Dreier anser att The Wire inte visar hela bilden, något som går helt emot det de anser att skaparen David Simon ville. Författarna menar att serien visar bara en ytterst liten del av vad som händer i Baltimore och de tar upp exempel som olika organisationer i samhället, det goda som kyrkan gjorde, folkets makt mot de som styr staden Baltimore och enskilda personer, hjältar. Detta skulle vara ett problem, enligt författarna, eftersom det gör att amerikanska medborgare inte blir uppmuntrade till att tro på förändring.

Chaddha et al. håller med om att The Wire inte visar alla aspekter av Baltimore. Dock belyser de att stora problem fortfarande finns i städer som Baltimore och att filmernas ”happy ending” inte alltid finns i verkligheten. Författarna belyser också ett viktigt faktum, enligt mig; The Wire är inte en dokumentär utan fiktion. Vidare menar de att skaparen David Simon ville visa att ”systemet” är trasigt och de menar att det egentliga problemet är att The Wire är helt ensam i sin genre. Fler olika medier och större vikt måste läggas på de problem som The Wire behandlar.

I Atlas och Dreiers svar till Chaddha et al. belyser de återigen att Amerikaner behöver hopp. Hoppet kommer från en kombination av politiskt ledarskap och gräsrotsorganisationer. The Wire är skapat så att det är tittaren själv som måste sätta serien i ett större perspektiv. Författarna påtalar sen återigen att The Wire saknar känslan av hopp.

Enligt mig så är TV-serier trots allt bara TV-serier, inte dokumentärer av livet. Serierna är där för att underhålla oss. Visst kan serierna påverka befolkningen, både positivt och negativt, men i slutändan är TV-serier bara fragment av livet. Å andra sidan vill man som tittare att de serier som säger sig vara verklighetsförankrade också ska vara det i så stor utsträckning som möjligt.

Hur tänker ni? Vart går gränsen i hur mycket ansvar en tv-serier har gentemot samhället?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...