fredag 20 april 2012

Smash-maraton

Nu är vi ikapp igen, underbart. Efter att allt började gå åt helvete med allt så tappade man lite känslan för Smash. Men nu har vi tagit mod till oss och kollat på fyra avsnitt i rad. Allt fortsätter att gå åt helvete hela tiden men ack så underbart allt ändå är. Jag har tidigare beskrivit Smash som ett vuxnare Glee och det står jag fast vid. En skön tillflyktsort nu när Glee har tappat totalt.

Karraktärerna i Smash känns genuina och äkta, med riktiga problem och riktiga glädjeämnen. Skådespeleriet är genomgående genialt och äktheten är slående. Men jag erkänner att jag ibland måste ta upp min skämskudde när saker går lite för mycket åt helvete. Det sköna är att saker, precis som i riktiga livet, löser sig ganska snart.

Måste jag klaga, och det måste jag ju, så vill jag säga att... nä jag kommer inte på något dåligt.

Det bör tilläggas att sånginsatserna är förstklassiga samtidigt som sångnummren inte blir för långa och sega. Återigen till skillnad från hur Glee har blivit.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...