tisdag 27 mars 2012

Hungrig i Krakow

Jag har varit bortrest i helgen. Det märks dels på att jag inte skrivit på länge, men kanske främst på att Annie har skrivit kopiöst mycket (eller åtminstone ganska mycket). Jag har varit i Krakow. En spännande resa. Den började med ett inställt flyg till Warszawa så vi fick hänga en stund på Arlanda för att sedan hamna i Gdansk där vi också fick hänga en stund. Vi kom fram till Warszawa sex timmar senare än beräknat och då väntade en lång biltur till Krakow. Reseledaren K hade lovat att det bara skulle ta tre timmar, google-maps sa fyra och en halv och på riktigt tog det sex. Minst sagt segt. Men på vägen stannade vi och köpte en halv kyckling med pommes frites för den löjligt billiga pengen 23 kronor.

Vad har nu denna resa med serier att göra? Inte mycket. Mer än att jag kom på en bra titel på en miniserie. "Hungrig i Krakow." Vad tror ni? Jag tänker mig en ung man som ska på ett möte i Krakow men allt går fel. Han måste byta rum hela tiden, hans flyg blir försenat, han blir rånad, han lyckas aldrig koppla upp sig mot internet och dessutom får han aldrig någon bra mat så han är hela tiden hungrig och lite sur. Det skulle vara en slags svart komedi. Bara löst baserad på den helg jag just avslutat (OBS! Jag har inte blivit rånad).

Konsekvensen av helgens resa blev också att jag kommit lite efter i serietittandet. Inte för att det kom så mycket bra i helgen men Annie verkar ju ha börjat kolla på massa nytt och jag hänger ju inte med. Dessutom har skolan fått för sig att det är nice att ha första föreläsningen av två klockan 8-10 på morgonen och den andra klockan 15-17. Vilket betyder att det blir ont om tid över för att slå sig ner i soffan. Så nu sitter jag här och skriver blogg. Kanske borde jag läsa lite om didaktisk analys istället, får la se. En annan möjlighet är ju att stänga in mig i något grupprum och kolla igenom de sista avsnitten av Game of Thrones för att vara förberedd när säsong två kommer den 2 april.

Slutligen vill jag, i detta för bloggen något irrelevanta inlägg, avsluta med att berätta om en underlig episod som hände mig på Arlanda just som vi stod i kön för att omboka våra inställda flygbiljetter. En säkerhetsvakt kom fram knackade mig på axeln och följande konversation inleddes:
Vakten: Benjamin?
Jag: Va?
Vakten: Är du Benjamin?
Jag: Va? Nä.
Vakten: Nähä
Här trodde jag att vakten skulle be om ursäkt, säga att han letade efter en Benjamin som kanske skulle byta flyg eller nått. Men istället.
Vakten: Du är så lik Benjamin
Jag: Jasså.
Vakten: Ja, Benjamin Ekman, Ulf Ekmans son.
Jag: Jaha?
Vakten: Ja (och så pekade han på mitt hår).
Jag: Jaha, vad sorgligt för mig.

Då gick vakten. Underligt. Min svenska reskamrat höll på att skratta ihjäl sig medan reseledaren K som har sitt ursprung i Östeuropa, men talar svenska, såg ut som ett frågetecken. Några mycket underliga sekunder av mitt liv och möjligen en bra början på "Hungrig i Krakow."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...